Kontrasterande böcker

september 24, 2012 § 2 kommentarer

De två senaste böckerna jag har läst har varit två av de mest omtalade böckerna i media och på bokbloggar, nämligen Femtio nyanser av honom av E L James och Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar: 1, Kärleken.

Båda böckerna ges ut på Norstedts förlag, men det är egentligen det enda som de två böckerna har gemensamt. Jag kan inte påstå att jag skiljer mig väldigt mycket från vad tidigare recensioner och skriverier har sagt om de här böckerna. Men jag skulle i alla fall vilja ge mina tankar om dem.

Jag måste säga att jag hade, kanske inte höga men ändå, förväntningar på Femtio nyanser av honom. Den unga litteraturstudenten och den mäktige mannen med sin rikedom och sitt maktbegär utgjorde en grund av två karaktärer som på förhand verkade lovande. Ack så fel man kan ha.

Inte nog med att berättelsen i sig är fullständigt ointressant. Karaktärerna är otroligt tragiska och huvudpersonen Ana förefaller knappt ha tagit sig fram till adolescensen. Något som irriterar mig som läsare är den överdrivna beskrivningen och det myckna användandet av adjektiv gällande Mr Christian Grey. Det framgår tidigt att Ana anser Mr Grey vara väldigt attraktiv och en ständig upprepning av det faktumet överför (dessvärre) inte Anas entusiasm till läsaren.

Jag läste halva boken och kommer definitivt inte att läsa de kommande böckerna i den här trilogin. Det var väl åtminstone tur att jag köpte den som e-bok, vilket innebar att jag slapp lägga ut en extra hundralapp och dessutom tvingas äga den som fysisk bok.

I bjärt kontrast till ovan nämnda bok står Jonas Gardells första del i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar. Det finns egentligen ingenting att lägga till det som redan har skrivits om den här boken. Den är givetvis en blivande klassiker. Det var givet att Jonas Gardell skulle skriva en sådan här bok och jag skulle inte vilja att någon annan skrev den. Gardell är magnifik när det kommer till karaktärer och känsla för språket. Han bjuder in läsaren, precis som han gjorde i En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny.

Boken är dessutom med sitt tema extremt viktig. Den är inte bara en underhållande skönlitterär bok, den är även en bok som berättar om hur det faktiskt såg ut i Sverige för bara 30 år sedan. Den är redan ett mästerverk och kommer nå klassikerstatus.

Det var tur att jag läste Torka aldrig tårar utan handskar efter Femtio nyanser av honom. Egentligen är det märkligt att ens nämna båda böckerna i samma blogginlägg och i samma mening. Men ibland behöver man det fula för att det vackra och underbara ska bli ännu vackrare och mer underbart!

Annonser

Vann signerat exemplar av ”Torka aldrig tårar utan handskar”

september 19, 2012 § Lämna en kommentar

Klassiker i nya upplagor

september 19, 2012 § Lämna en kommentar

Jag har precis läst om August Strindbergs verk Röda rummet i en pocketupplaga från 2006. Det verkar vara nödvändigt att komma ut med nya upplagor för att klassikerna ska leva vidare. Det är klokt av förlagen. Både av ekonomiska skäl men även för att unga människor ska tycka att det är spännande att läsa dessa böcker.

Bild

Nu kommer Sjöwall och Wahlöös romansvit om polisen Martin Beck och dennes kolleger åter ut, men den här gången i Piratförlagets regi. Spännande med nya snygga upplagor i inbunden form och med förord av en mängd olika författare såsom Henning Mankell, Jens Lapidus och Leif GW Persson. För mig som knappt sett en enda Beck-film kan denna romansvit vara något att sätta tänderna i. Det skulle dessutom vara en snygg samling att ha i bokhyllan.

Bild

Hagman vs. Ramqvist

september 15, 2012 § 1 kommentar

Utan att ha läst Karolina Ramqvists Alltings början kan jag inte låta bli att, utifrån recensioner och tyckanden om boken, dra paralleller mellan hennes berättelse och en viss Per Hagman. Hagmans karaktärer rör sig decenniet tidigare än Ramqvists, men ändå. Ung kärlek, nattliv och referenser till populärkultur verkar prägla både Hagman och Ramqvist i deras skrivande.

Det vore kul om någon som läst bägge dessa författare kan bekräfta eller dementera mina spekulationer. Eller så får jag helt enkelt ta och läsa Ramqvists bok och dra mina egna slutsatser.

I alla fall ska det bli kul att se om ”kritiker” på sikt kommer ondgöra sig över Ramqvists litteratur på samma sätt som Hagmans litteratur blivit bemött. Jag anser att det är helt fel att ta på sig genus-glasögonen för jag kan inte tänka mig att Hagman anses vara en posör och ”inte-en-riktig-författare” medan Ramqvist hyllas för sin samtidsskildring?

Jag insåg i och med den här texten att jag fick ännu större anledning att läsa Alltings början.

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för september, 2012bokplats.