Gamla bekanta…

december 17, 2012 § Lämna en kommentar

Tyvärr blev jag lite besviken när jag läste Carlos Ruiz Zafons Himlens fånge och LBaG:s Blå koral. Det beror självklart på den eufori jag har upplevt när jag läst dessa författare tidigare, och nu när böckerna inte levde upp till tidigare verk framstod de som ”mindre bra”.

Himlens fånge tycker jag kommer undan med lite av hedern i behåll medan Blå koral fullständigt spårar ur efter halva boken. Visst, människor är olika och alla relationer, oavsett om det är kompisförhållande eller något annat, hamnar emellanåt i misshagliga situationer men varför ska ALLA personer i boken bli kränkta och inta en offerroll? Det känns som att bli inkastad i den värsta av dokusåpa där alla ska gå in i konflikt med alla och dramat ser ut att inte ha någon ände.

Kanske är det inte i sig så hemskt att behöva läsa det? Kanske beror det på den lyckliga (till större delen) Högre än alla himlar och att kontrasten till den beckmörka Blå koral blir alldeles för oöverkomlig? Kanske får Blå koral oförtjänt mycket negativ kritik av mig? I vilket fall som helst ska det bli intressant att se vart någonstans den tredje delen landar på gråskalan. Fortsätter den på detta inslagna spår som Blå koral stakat ut har åtminstone inte jag några högre förväntningar. Lyckas LBaG däremot fånga upp känslan från Högre än alla himlar kommer trilogin till slut få ett ganska positivt omdöme.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Gamla bekanta…bokplats.

Meta

%d bloggare gillar detta: